torsdag 15 maj 2014

Hjärtemod

Jag brukar inte titta på Eurovisionsschlagern men denna speciella lördagskväll hade vi inte något på agendan så jag och gubben unnade oss en myskväll framför tv:n . Jag slösappade runt på de olika kanalerna och fick fram finalen. På scen i långklänning stod en skäggig människa och sjöng som en Gud. Jag blev kär. Jag säger bara Conchita Wurst. Vilken underbar människa. Vilket mod. Vilket engagemang. Så bra gjort. Att ha förmånen att vara begåvad med en sådan röst stärker naturligtvis självkänslan och självförtroendet. Men ändå. Så bra gjort. Att jag hela tiden skriver människan är för att i min värld spelar det ingen roll om hon är en han, svart, gul, katolik, buddist, vacker, ful, tjock, smal, lång, kort, rik, fattig, HBTQ eller någon annan bokstav.

Vi är alla människor och om det nu är så att vi delar samma förfäder eller samma själ (Därom tvistar de lärde) blir ju kontentan av det hela att om vi skadar någon annan skadar vi oss själva och det är ju riktigt idiotiskt. Det som betyder något är hur folk beter sig och vad de säger. Man behöver inte vara en mes för det. Man kan utrycka sig på ett vänligt sätt och med respekt för den man pratar med och ändå framföra sin åsikt och stå för den. Precis som Conchita gjorde i finalen. Att människan sedan gick och vann alltihop var ju bara toppen.

Jag är också fullständigt övertygad om att det man ger får man igen. Det har folk vetat i alla tider. Ni har väl hört ordspråket ”Hut går hem och tar mer med sig”. Då är det ju ännu dummare att se ned på någon för att den är annorlunda än man själv eller rent av skada någon annan för att den inte tror det samma som man själv. Sen är det ju så att alla inte passar ihop. En del människor gillar man helt enkelt inte. Man kanske inte ens vet varför. Neej, okej då, vänd på kroppen och gå därifrån. Vi lever i ett relativt fritt land. Vi behöver inte umgås med någon vi inte gillar. Men vi behöver inte heller slå dem eller kalla dem för hemska saker bara för att de inte passar vår mall.

Så jag hoppas innerligt att Conchitas modiga framträdande kan väcka Putin och alla andra dinosaurier som fortfarande klampar omkring på vår jord. Jag tycker mig dock med glädje se att de yngre generationerna blir mer och mer öppensinnade och mindre fördömande. Så efter några generationsskiften så kommer historien förhoppningsvis att upprepa sig och dinosaurierna dör ut än en gång.

Ulla Adamsson

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar