RUT och ROT avdrag, snart dags för PVA?

Jag har den senaste tiden funnit att mer och mer av min tid går åt till att ta hand om plötsligt uppkomna incidenter. Vad allt har gemensamt är att det är min tid som blir lidande. Visst har det att göra med prioriteringar och det faktum att dagens samhälle mer eller mindre kräver att vi ska vara tillgängliga 24 timmar om dygnet. Jag har dock funnit bot på problemet.

I veckan har jag nu anlitat en virtuell assistent som ska hjälpa mig i arbetet. Den virtuella assistenten ska bistå med hjälp att utföra sådana uppgifter som tar för mycket tid från det arbete som jag gör bäst. Och det arbete som jag tjänar pengar på.

Ställtid

Efter att för flera år sedan ha läst Bodil Jönssons bok Tio Tankar om Tid fann jag att den största tidstjuven för mig är min långa ställtid. Ställtid är den tid det tar att komma igång med ett projekt. Exempelvis kan det vara att ta sig tid att sätta sig ner, finna inspiration och skriva ett blogginlägg. Det kan också vara det där renoveringsarbetet av vardagsrummet.

I de flesta av de här fallen, som många gånger tar lite längre tid att slutföra, blir man ofta avbruten och distraherad. Telefonen ringer, barnen bråkar, maten ska lagas med mera. Vad som då händer är att det för varje gång jag måste börja om på nytt tar ytterligare lite tid att komma i fokus och ett med uppgiften. Av den anledningen tar inte bloggskriveriet 30 minuter att färdigställa utan snarare en timme och 30 minuter med alla avbrott där emellan.

Skatteavdrag

Det var därför som jag insåg den enorma potentialen med att anlita en virtuell assistent. Inte bara kan personen hjälpa mig med att effektivisera min tid på arbetet, jag kan dessutom få saker och ting gjorda privat. Assistenten gör ingen urskiljning mellan det företagsmässiga och det privata.

Jag har plötsligt någon som kan skriva och posta alla julkort utan att det tar mig den tid och ork som det ofta innebär. Min assistent har dessutom fått i uppdrag att se till att sammanställa och uppdatera alla mina adresser i adressboken och hjälpa mig med research för min egen bok. Allt för bara ca 800 kronor per månad.

Det får mig automatiskt att tänka på ROT (Renovering Och Tillbyggnad ) och RUT (Rengöring, Underhåll och Tvätt) avdragen. Om dessa avdrag blivit möjliga för att förenkla vår vardag bör även en virtuell assistent kunna bli det också – en så kallad PPA (Privat Virtuell Assistent).

/Mats Goldberg

Bortgjord i SVT!

På mitt sista jobb för en 12-13 år sedan sade någon:

- Jag är utbränd!

Någon annan kommenterade syrligt:

- Den som aldrig brunnit kan väl heller inte vara utbränd eller?

På schackklubben konstaterade jag att min stjärna var i dalande efter ett pinsamt förlorat schackparti, varvid någon snabbt inflikade:

- Men den har ju aldrig varit i stigande!

Ibland tycker jag mig förstå att vissa kommentatorer borde få smaka på sin egen medicin. Ty, man ska enligt min uppfattning inte skjuta på den fågel som sitter. Emellertid kan vissa kommentarer framstå som guldkorn  en trivial groggbaserad tevekväll. Som här om fredagen i programmet Skavlan med den söta Linn Ullman och den hopplöse optimisten Håkan Juholt. Juholt låter mena att livet mycket handlar om att ge och ta emot förlåtelse (iofs en fin tanke). Ullman replikerar lite skeptiskt i stil med:

- Du ber om förlåtelse fast du inte tycker att du gjort nåt fel. Jag ber om förlåtelse för att jag gjort fel, det är ju liksom hela poängen med förlåtelse.

Så träffande, så exakt att jag nästan blir rörd! 

På liknande sätt låter Ullman sitt medmänskliga, folkliga och pedagogiska allmängods göra rent hus med den tävlingsinriktade losern Juholt.

Juholt:

- Jag har aldrig låtit mina barn vinna i spel. Nu är de bättre än mig och därför spelar jag helst inte.

Ullman:

- Jag brukade låta mina barn och en och annan man vinna ibland.

Att en partiledare för det Socialdemokratiska Arbetarpartiet i Sverige, tillika en potentiell framtida statsminister, på bästa sändningstid kan låta sig bortgöras så grovt så grovt är för mig en gåta. Jag tycker att denna mediala sociala situation var hans absolut sista chans.

En tid tröstade jag mig med devisen:

"Efter mordet på Olof Palme har allting varit som på film."

Jag kan numera bara konstatera att jag inte vill leva i ett Sverige där Håkan Juholt är statsminister. Socialdemokratins kris idag är Sveriges i morgon. Men lugn bara lugn, detta kommer högst sannolikt inte att inträffa. Tack snälla SVT, tack snälla Skavlan och tack snälla Linn Ullman för det!

BA

Funderingar kring hur vi kvinnor är funtade

Jag tänkt extra mycket på skillnaderna mellan könen sista veckorna. Alla kvinnor verkar måna om att vi ska arbeta på samma villkor och till lika lön som män men, lik förbannat är det alltför många kvinnor som inte kan stå upp för det de säger.

På min nya arbetsplats upptäckte jag att jag inte fått ut min i förväg godkända övertidsersättning. Över tjugo timmar övertid är rätt mycket pengar för mig. När jag så pratade med chefen och fick besked om att ingen beviljas övertid i pengar gick jag i taket. På samma gång visste jag att många arbetade precis lika mycket övertid som jag varje månad endast för timlön. Eftersom det strider mot kollektivavtalen trodde jag att jag kunde värva alla mina alla mina stackars kvinnliga kolleger till mitt upptrappade krig. I min värld betyder nämligen ingen utbetald övertid fackliga förhandlingar, stridsåtgärder och till sist nära nog världskrig. Men faktum är att det inte är särskilt synd om dessa kvinnor som frivilligt jobbar sig blå.

När jag gick runt för att värva soldater till kriget skyggade alla tillbaka och sa: Nej jag bryr mig inte, jag orkar inte eller jag vågar inte.

I Sverige blir vi varken hängda eller stenade. Vi kommer inte ens att hamna i fängelse. Fast anställda förlorar inte jobbet. Timanställda som jag kan man visserligen göra sig av med, men det borde absolut ses som en fördel, en spark i baken som hjälp till att få ändan ur vagnen och söka ett bättre arbete. Ett arbete där man får respekt lön i reda pengar.

Allt det här har fått mig att fundera hur vi kvinnor är funtade. Vi kräver samma rättigheter och lika lön för lika arbete men vi skiter i att kräva de pengar som bevisligen  är våra och vi därmed har laglig rätt till.

Lek med tanken. Om det vore en arbetsplats med bara män. Hur tror ni det skulle se ut då? Nej, av mig får inte mina kära arbetskamrater någon respekt. Man får helt enkelt vad man förtjänar.

A.K.E

Minisemester på Centralstationen

- Du vet väl om att det är inställt ikväll.

Upplysningen får mig att bli medveten om att jag fortfarande lever i den Facebook-lösa världen. Min första tanke är att nu minsann måste jag prioritera mitt inträde i Facebook-världen så att jag kan hålla mig uppdaterad.

Har köpt en icke ombokningsbar biljett och inser att den lilla detaljen som det är att inte vara med i Facebook, ger mig drygt tre timmars fri tid på Stockholms Centralstation. När jag kommer till centralen känns det som om jag har oändligt med tid. Klockan är 18.45. Tåget mot Nyköping går 21.51. Stannar upp och inväntar någon slags impuls som skall visa mig vad jag ska göra.

Benen börjar röra sig mot Caféet. En kopp varmt te känns som en bra start på kvällen. Den mycket glada och vänliga tjejen i kassan informera mig om att jag kan få påfyllning på teet. Jag ler och undrar i mitt stilla sinne om jag ser ut som om jag behöver det. Syns det utanpå att jag har en eon av tid och kan behöva en påtår?

Njuter av teet och den bekväma soffan men hur spännande och intressant min kursbok än är så lyckas den inte hålla kvar mitt fokus. Tröttheten kommer som ett varmt täcke och får mig att nästan domna bort när jag inser att jag inte vill sitta och sova på caféet. Klockan är bara halvåtta när jag packar ihop mina saker och börjar att långsamt vandra runt, helt planlöst, för att hålla mig vaken. Känns som om jag fortfarande har oändlig tid till förfogande. Rymden i själva byggnaden och den lätt ekande akustiken gör att känslan av oändligheten förstärks ytterligare. 

Strosar runt på Designtorget och glädjer mig åt människors uppfinningsrikedom. Står vid sidan av och tittar lite försiktigt in i pocket-shopen. Vill inte bli för frestad nu när jag har köpstopp. Jag har så himla lätt för att falla för en bok. Köpa den, för att sedan se den ligga bland alla andra olästa böcker.

Det är som att vara på minisemester. Hade jag varit hemma hade det varit den stressigaste tiden på hela dygnet. Men här står tiden stilla. Det är så lugnt. Så skönt.

Fattar inte hur det gick till men tre timmar försvann och lämnade efter sig en känsla av återhämtning. Känns inte lika angeläget längre att vara med i Facebook.

  

Kan jag lära mig att stoppa in ”tomma” tider i almanackan utan att vara Facebook-lös?

KFB