tisdag 6 december 2011

Funderingar kring hur vi kvinnor är funtade

Jag tänkt extra mycket på skillnaderna mellan könen sista veckorna. Alla kvinnor verkar måna om att vi ska arbeta på samma villkor och till lika lön som män men, lik förbannat är det alltför många kvinnor som inte kan stå upp för det de säger.

På min nya arbetsplats upptäckte jag att jag inte fått ut min i förväg godkända övertidsersättning. Över tjugo timmar övertid är rätt mycket pengar för mig. När jag så pratade med chefen och fick besked om att ingen beviljas övertid i pengar gick jag i taket. På samma gång visste jag att många arbetade precis lika mycket övertid som jag varje månad endast för timlön. Eftersom det strider mot kollektivavtalen trodde jag att jag kunde värva alla mina alla mina stackars kvinnliga kolleger till mitt upptrappade krig. I min värld betyder nämligen ingen utbetald övertid fackliga förhandlingar, stridsåtgärder och till sist nära nog världskrig. Men faktum är att det inte är särskilt synd om dessa kvinnor som frivilligt jobbar sig blå.

När jag gick runt för att värva soldater till kriget skyggade alla tillbaka och sa: Nej jag bryr mig inte, jag orkar inte eller jag vågar inte.

I Sverige blir vi varken hängda eller stenade. Vi kommer inte ens att hamna i fängelse. Fast anställda förlorar inte jobbet. Timanställda som jag kan man visserligen göra sig av med, men det borde absolut ses som en fördel, en spark i baken som hjälp till att få ändan ur vagnen och söka ett bättre arbete. Ett arbete där man får respekt lön i reda pengar.

Allt det här har fått mig att fundera hur vi kvinnor är funtade. Vi kräver samma rättigheter och lika lön för lika arbete men vi skiter i att kräva de pengar som bevisligen  är våra och vi därmed har laglig rätt till.

Lek med tanken. Om det vore en arbetsplats med bara män. Hur tror ni det skulle se ut då? Nej, av mig får inte mina kära arbetskamrater någon respekt. Man får helt enkelt vad man förtjänar.

A.K.E

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar