söndag 4 december 2011

Minisemester på Centralstationen

- Du vet väl om att det är inställt ikväll.

Upplysningen får mig att bli medveten om att jag fortfarande lever i den Facebook-lösa världen. Min första tanke är att nu minsann måste jag prioritera mitt inträde i Facebook-världen så att jag kan hålla mig uppdaterad.

Har köpt en icke ombokningsbar biljett och inser att den lilla detaljen som det är att inte vara med i Facebook, ger mig drygt tre timmars fri tid på Stockholms Centralstation. När jag kommer till centralen känns det som om jag har oändligt med tid. Klockan är 18.45. Tåget mot Nyköping går 21.51. Stannar upp och inväntar någon slags impuls som skall visa mig vad jag ska göra.

Benen börjar röra sig mot Caféet. En kopp varmt te känns som en bra start på kvällen. Den mycket glada och vänliga tjejen i kassan informera mig om att jag kan få påfyllning på teet. Jag ler och undrar i mitt stilla sinne om jag ser ut som om jag behöver det. Syns det utanpå att jag har en eon av tid och kan behöva en påtår?

Njuter av teet och den bekväma soffan men hur spännande och intressant min kursbok än är så lyckas den inte hålla kvar mitt fokus. Tröttheten kommer som ett varmt täcke och får mig att nästan domna bort när jag inser att jag inte vill sitta och sova på caféet. Klockan är bara halvåtta när jag packar ihop mina saker och börjar att långsamt vandra runt, helt planlöst, för att hålla mig vaken. Känns som om jag fortfarande har oändlig tid till förfogande. Rymden i själva byggnaden och den lätt ekande akustiken gör att känslan av oändligheten förstärks ytterligare. 

Strosar runt på Designtorget och glädjer mig åt människors uppfinningsrikedom. Står vid sidan av och tittar lite försiktigt in i pocket-shopen. Vill inte bli för frestad nu när jag har köpstopp. Jag har så himla lätt för att falla för en bok. Köpa den, för att sedan se den ligga bland alla andra olästa böcker.

Det är som att vara på minisemester. Hade jag varit hemma hade det varit den stressigaste tiden på hela dygnet. Men här står tiden stilla. Det är så lugnt. Så skönt.

Fattar inte hur det gick till men tre timmar försvann och lämnade efter sig en känsla av återhämtning. Känns inte lika angeläget längre att vara med i Facebook.
  
Kan jag lära mig att stoppa in ”tomma” tider i almanackan utan att vara Facebook-lös?

KFB

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar