Bortgjord i SVT!

På mitt sista jobb för en 12-13 år sedan sade någon:

- Jag är utbränd!

Någon annan kommenterade syrligt:

- Den som aldrig brunnit kan väl heller inte vara utbränd eller?

På schackklubben konstaterade jag att min stjärna var i dalande efter ett pinsamt förlorat schackparti, varvid någon snabbt inflikade:

- Men den har ju aldrig varit i stigande!

Ibland tycker jag mig förstå att vissa kommentatorer borde få smaka på sin egen medicin. Ty, man ska enligt min uppfattning inte skjuta på den fågel som sitter. Emellertid kan vissa kommentarer framstå som guldkorn  en trivial groggbaserad tevekväll. Som här om fredagen i programmet Skavlan med den söta Linn Ullman och den hopplöse optimisten Håkan Juholt. Juholt låter mena att livet mycket handlar om att ge och ta emot förlåtelse (iofs en fin tanke). Ullman replikerar lite skeptiskt i stil med:

- Du ber om förlåtelse fast du inte tycker att du gjort nåt fel. Jag ber om förlåtelse för att jag gjort fel, det är ju liksom hela poängen med förlåtelse.

Så träffande, så exakt att jag nästan blir rörd! 

På liknande sätt låter Ullman sitt medmänskliga, folkliga och pedagogiska allmängods göra rent hus med den tävlingsinriktade losern Juholt.

Juholt:

- Jag har aldrig låtit mina barn vinna i spel. Nu är de bättre än mig och därför spelar jag helst inte.

Ullman:

- Jag brukade låta mina barn och en och annan man vinna ibland.

Att en partiledare för det Socialdemokratiska Arbetarpartiet i Sverige, tillika en potentiell framtida statsminister, på bästa sändningstid kan låta sig bortgöras så grovt så grovt är för mig en gåta. Jag tycker att denna mediala sociala situation var hans absolut sista chans.

En tid tröstade jag mig med devisen:

"Efter mordet på Olof Palme har allting varit som på film."

Jag kan numera bara konstatera att jag inte vill leva i ett Sverige där Håkan Juholt är statsminister. Socialdemokratins kris idag är Sveriges i morgon. Men lugn bara lugn, detta kommer högst sannolikt inte att inträffa. Tack snälla SVT, tack snälla Skavlan och tack snälla Linn Ullman för det!

BA