…
när jag i dagens DN möts av en tvåsidesannons om det stora byggföretagets
nyproduktion där rubriken lyder: Vart
står din gran nästa jul? – då är jag beredd att rycka ut med ordbatongen i
högsta hugg!
Jag
älskar ord. Våra ursvenska ord såväl som våra invandrade, de lånade såväl som de swengelska. Men när swengelskan visar sig i
särskrivningar, då går larmet igen, och jag sätter på blåljuset.
Vad
har hänt med vårt svenska språk de senaste åren? Dagligen hittar jag i
tidningar och i sociala medier direkt felaktiga former av ord och särskrivningar. I radions program
”Språket” är professor Andersson, enligt min mening, lite för tolerant ibland.
Visst ska vårt språk utvecklas, men ska det utarmas? Stavning och ords betydelse
har naturligtvis förändrats under årens lopp, och det är ofrånkomligt. Jag vill
inte ha tillbaka gammalstafvning, och
inte stenhårda regler. Dock önskar jag att man i våra media slapp se och höra exempelvis
vart? i stället för var?, före
i stället för innan”, större än mig”
i stället för ”större än jag”!
Ordförrådet
har generösa öppettider
har
oskrivna regler och bokstavstrogen personal.
Alla
orden finns där, väntar bara på behandling.
Längst
ner i ordlagrets skrymslen
finns
ord som inte längre nyttjas:
Esomoftast och dymedelst väntar på en ny vår
Änskönt och enkannerligen
hoppas
på dammvippa och nytt ljus.
Nyinkomna
ord exponeras skamlöst
i skyltställ
och fönster
tränger
sig fram till första position
och
skryter med sin utländska härkomst.
Dataglosor
blandar sig i samtalet
och
hör snart till inventarierna.
Finns
här några snälla ord?
Några
rimord till dopparedan?
Samvetsömma
ord till oskrivna brev?
De
rätta orden – var finns de?
Skrivhanden
famlar och söker i ordarkivet
hittar
och mixar, stryker ett medljud
Språksinnet
avsmakar varje valör
kryddar
med invektiven
och
klyver kanske ett ord här och där.
Här
råder ett visst mått av bokstavsordning
Jag
fröjdas åt jakten
och gläder
mig åt ordbytet.
ALLA
ORDEN ÄR MINA!
Aja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar