Lyft blicken och se dig omkring!

Nuförtiden får man visst inte ens tänka ifred! För allt som påminner om en åsikt eller en avsikt bör läggas ut på bloggen eller på något annat socialt forum. För vi är ju så sociala! Viker ut oss till höger och vänster, samtidigt som vi vill ha en trogen läsekrets att gnida våra tankar och handlingar emot. På bussen, kontoret, vid matbordet och i sängen har vi med oss vår teknifierade nalle. Minst lika trygghetsskapande som barndomens dito, men inte alls lika mjuk … Vad blir nästa steg?
– Har du ingen bästis, skaffa dig roboten Robban! Programmeras precis som du vill ha honom …

När jag åkte tåg senast satt en familj med mamma, pappa och två barn strax intill mig. Mamman höll flitigt igång med telefonen, äldsta dottern kanske 5 år spelade spel på en iPad. Pappan och yngsta dottern tittade på film på den bärbara datorn, ja, när han inte höll på med sin telefon förstås! Kan inte låta bli att säga som i det populära tv-programmet På spåret,
– Vart är vi på väg?

Sååå vad vill jag säga med det här? Är jag helt teknikfientlig eller har jag nyss krupit fram bakom en sten i skogen? Nej faktiskt inget av ovanstående men…

Jag vill att du, jag, vi – ska mötas ibland IRL (in real life).  Kanske sitta tysta och fundera på var sitt håll, men tillsammans. Visa vilka vi är utan tillfixade fasader och Instagramfotograferade måltidsbilder. Prata om hur livet verkligen är, inte hur det medialt borde vara.

Pröva om du törs! Lyft blicken och se dig omkring. Jag törs nästan lova att det kan bli ditt livs mest spännande upplevelse!

CN