tisdag 11 december 2012

Det är töntigt att röka

Vinden leker med mitt hår, löven virvlar runt och solen skänker sina sista strålar för
dagen. Jag sitter på en stol i trädgården och njuter av en cigarret. Den tredje på raken.
Tänker på allt och inget, himmelen och helvetet. Ciggen är som en vän. Bara du har
pengar så kan du få smaka på olika cancerämnen. En sån där god men farlig efterrätt i
livet. Du vet att det är idiotiskt men vill bara ha mer och mer.

I väntan på något, som en ursäkt, till kaffet, mot ångest, av lycka, på fyllan. På en
promenad genom stan för att se sådär cool ut. Eller hur var det nu?
   Det var coolt när man var liten. På mellanstadiet-högstadiet-nånting. Hemligt,
spännande och vuxet. Gott. Inte direkt. Roligt. Sådär. Förbjudet. Absolut. Det kunde
reta andra riktiga vuxna till vansinne.
   Dödligt. Jo men visst. Vem bryr sig liksom? Sen fastnar man där på något vis och
glömmer bort att man är ganska smart, egentligen.

Det var då. Mitt gamla barnsliga jag. Nu för tiden, eller ja okej den senaste månaden
så har jag vägrat röka. Blivit gladare, piggare och rikare. Odödlig. Kanske inte nej.
Alla minuter jag ägnat åt det där helvetet har jag nu över till annat. Söka jobb, träna,
plugga, städa med mera. Leva. Ha roligt. Nu kan jag sitta på kvällen och koppla av
utan att känna ett nikotinsug. Tvingas ut i kylan och bränna mina sista pengar på
ingenting.

Jag har fräshare andedräkt, bättre kondition, har mer energi och dessutom: jag slipper
höra råd från dom som vet bättre. Allvetare. Friskis och Svettis typen som alltid har
alla rätt. Går upp fem på morgonen för att springa en runda, äter gröt till frukost, har
tusen bollar i luften och som aldrig är sur. Skämt åsido. Jag har tagit ett steg mot ett
friskare liv. Snart fyllda tjugofem år. När jag ser någon filmstjärna, främling på gatan
eller vilket-rökoffer-som-helst, då ekar det i mitt huvud: det är töntigt att röka.

Jenny Dahlin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar