Det obligatoriska leendet

Du står som kvinna i toalettkön och försöker se klädsamt oberörd ut. Du är kissnödig så in i helvete. Ljuset är bländande starkt och du undviker att se på dig själv i spegelväggen. Du vet att du inte längre ser ut som hemma. Men du låtsas som att du gör det, för att du måste. Du står på en catwalk som om det här var världens normalaste grej.

Samtidigt vräker killar förbi i ytterfil. De har förkissrätt till pissoaren. Förutom en förstås som får stå där i tjejkön och försöka vara manlig. Han grymtar att han ska skita fast han egentligen bara vill kissa ifred.

Så börjar gruppen framför banka på en dörr. Glasen är tomma och fyllan har inget tålamod. Det dröjer en stund så trampar tre tjejer med nymålad läppglans ut. Klackarna är höga. Inga ord utväxlas men blickarna kan döda vem som helst. Så går nästa tjejgäng in och proceduren upprepas. Nu är det deras tur att bli bankade på, och de kommer att bli lika arga.

Efter elva minuter öppnas äntligen dörren framför dig. Tjejen går ut och möter försiktigt din blick. Så kommer det - det obligatoriska leendet. Leendet som bara kan uppstå precis där, mellan två kvinnor och en krogtoalett. På ett väldigt ursäktande vis lämnar hon över stafettpinnen; här har du en toalett utan varken sits, toalettpapper eller spegel. Det luktar skit men det är inte jag. Och precis när du satt dig ner kommer någon att sparka på dörren. Men vi är fina flickor vi. Grattis!  

Sedan går hon vidare ut mot barkön, och den i garderoben. Det är kapitel för sig.

APB