Det kunde varit jag

Jag klev på tåget och valde vagn. Och ångrade mig direkt. Lukten av alkohol slog emot mig som ett basebollträ. Jag satte mig och försökte stänga luktsinnet. Och undrade varför man reagerar så?

Han var proper och ren, störde ingen. Visserligen såg han sliten ut men vem gör inte det. Av hänsyn till andra hade han ställt burken på golvet mellan sina fötter och drack inte ur den enda gång på vår gemensamma resa. En trasig människa som troligen mår sämre i sitt inre än vad jag gör. En medmänniska som alla andra. Som varit barn och haft stora drömmar om framtiden. Kanske bli pilot och flyga högre än månen eller brandman och köra röd bil som tutar.

Vad vet jag om vad han varit med om. Var det gick snett eller hur många som svek. Hur svårt livet blev. Vad vet jag om hur han kämpat för att stå rakt men inte förmått hela vägen. Vilka törnar som skuffade honom ner i hålet. Varför rynkar jag på pannan, jag som inte vet ett dugg om honom. Det jag vet är att det kunde varit jag som suttit där.

Lena B