Reflektioner och tankar om tiden

I takt med åldern ökar antalet upplevelser och därmed minnen från händelser som inträffat. Det senare är en sanning med modifikation. I takt med ökade antalet händelser minskar minnesfunktionen.  På något sätt känns det som om utrymmet i hjärnan ligger på en konstant nivå. Det nya som kommer in, petar bort något som fanns där tidigare. Besvärande nog petas inte rätt händelser bort. Logiskt borde det senast inkommande bli kvar, men så är det ju inte. Det är närminnet som oftast sviker. Tyvärr försvinner inte bara det oviktiga utan i hög grad, det motsatta.

Till all lycka finns det hjälpmedel. Datorer, mobiltelefoner, almanackor och papper och penna är gångbara tingestar de flesta nyttjar. Det ologiska är bara att de som i hög grad skulle behöva de båda förstnämnda apparaterna som hjälp mot nedsatt minnesfunktion, är de som minst nyttjar dem. Antagligen finns det ingen tonåring idag som inte har egen mobiltelefon och även har tillgång till en dator. I många fall, till och med en egen dator. Den som redan uppnått hög ålder när datorn började bli vanligt förekommande, har inte alltid så lätt att hänga med. Utvecklingen tar i alla fall den vägen att de ovan nämnda tekniska föremålen nyttjas i allt högre åldrar, vilket är helt naturligt då de fanns med i den aktiva åldern och självklart följer med in i pensionärstillvaron.

Tala om tidens anda. Vi behöver inte gå så många år tillbaka då läsplattor var ett okänt begrepp. Dessa hör till nutid och om några år är de dåtid och nya tekniska tingestar tar vid.

Det är inte utan att vi som passerat ”bäst före datum” är nyfikna på hur samhället, tekniken och tillvaron ser ut i en framtid. Man måste utgå från att en tänkt diagramkurva som börjar vid ingången av 2000-talet, kommer att vara ganska brant stigande vid innevarande sekelskiftes slut i fråga om utvecklingen av nya tekniska prylar.

Den som lever får se heter det ju och det är ju så sant som det är sagt. För dagens pensionärer förblir det en endast en dröm att få skåda den dagens verklighet när innevarande sekel övergår till nästa. Det är inte vare sig nödvändigt eller beklagansvärt. De har ju upplevt en fantastiskt utveckling som tidigare generationer gick miste om. De kan tänka på vad Albert Einstein lär ha sagt ”Jag tänker aldrig på framtiden. Den kommer snart nog ändå.”

Det är ingen idé att sörja att man inte får uppleva framtidens landvinningar. Många framstående personer utöver Einstein har också uttalat sig om framtiden med positiv klang. Den tidigare amerikanska presidenten Abraham Lincoln gjorde också ett uttalande som bevarats åt eftervärlden. Han sa, ”Det bästa med framtiden är att den bara kommer en dag i sänder”.

LR