Det ska va´ gött å leva

Jag känner att jag har jobbat på i tolv år, utan att ha eller ta mig tid till reflektion och eftertanke. Jag har under åren som har gått arbetat mycket övertid och tiden har bara rusat iväg utan att jag egentligen har haft tid att känna efter. Vad vill jag egentligen? Känns det här bra? Vill jag verkligen göra det här?

Under några år hade jag funderat på att ta ett uppehåll och bara resa eller studera saker som jag vill för min egen skull, men jag vågade inte ta steget fullt ut. Men för cirka ett och ett halvt år sedan bestämde jag mig. Jag gick in till chefen och ansökte om tjänstledighet för studier under ett år framåt. Det kändes så bra efteråt! Jag hade en härlig skön känsla i magen. Nu var jag fri att göra som jag vill och välja fritt bland allt utbud som finns ute i världen.  Vilken frihetskänsla!

Jag fick frågan av många kring vad jag ska plugga till och framförallt till vad studierna kommer leda till för nytt arbete när jag blev klar. Då blev jag ännu mer stärkt i min tro att jag ska studera ämnen som jag har längtat efter att få göra, men inte haft tiden eller inte tagit mig tiden. Det är inte ett nytt jobb som är målet, utan målet är att få njuta av studierna och landa i att känna efter vad som är viktigt för mig i livet. Målet är att njuta av liver och att vara i nuet.

Det jag landade i var att jag ville blanda studier på Universitetet och på Folkhögskola för att få en bra mix mellan dessa två olika världar. Jag ville även blanda distanskurser med kurser som hade klassrumsundervisning och på så sätt mixa även dessa två världar. På Universitetet valde jag pedagogik, retorik och starta-eget-kurs och på Folkhögskolan valde jag skrivkurs och datakörkort.

Under den senaste månaden har jag även investerat i en systemkamera och ska gå en kortkurs för att kunna bli ännu tryggare i användandet av kameran. Jag har länge haft ett stort intresse i att ta foton, men har tidigare inte tagit mig tiden för att köpa, sätta mig in i hur kameran fungerar och gå en kurs.

Nu snart tio månader senare när båda studieterminerna lider mot sitt slut känner jag mig riktig nöjd över mina val. Det känns som jag har fått en hel ny inre lugn, jag känner efter mer och mer och jag rusar inte i livet, utan tar mig tid till reflektion och eftertanke. Jag känner att det här uppehållsåret från arbetslivet har gjort att jag har fyllt på batterierna och att det har varit ett mycket välinvesterad år i mitt liv.

Avslutningsvis har jag en refräng i huvudet utav Galenskaparna som jag har gått och nynnat på under flera månader: ”Det ska va´ gött å leva, annars kan det kvitta, fint å leva, annars kan det kvitta, lätt å leva, annars kan det kvitta, spring inte runt och vela, då sabbar du det hela spring inte runt och veva, det ska va’ gött, gött, gött, gött å leva!”

Ery Petrenco