En tärande 40–talist, jag är pensionär.

Efter 8:an klass i folkskolan började vanligast vi 40-talister att jobba.  Själv började jag arbeta som Hembiträde hos en skådespelarfamilj. Jag skulle fylla 15 år till hösten. Städa, diska, tvätta och hålla undan var inte deras intresse, det var inte något som den familjen gillade. Deras intresse var skådespeleri och nattsudd. De hade två barn varav ett var under ett år.

I hembiträdets roll ingick att göra upp matsedel, handla och tillaga maten. Diska, städa, tvätta, stryka och ta hand om de två barnen när föräldrarna sov efter nattens bravader.

Varje dag jag kom till jobbet såg det ut som Jerusalems förstöring. Ett totalt kaos av prylar överallt, överfull diskbänk, skräp och obäddade sängar. Ja det var vardagen. Varje måndagsmorgon fanns inget rent porslin allt var smutsig och huller om buller. Porslinet var staplat som Plock i Pinn. Endast en jonglör kunde sortera disken, utan kras.

Jag kan aldrig minnas att jag kände mig utnyttjad. Jag var där för att göra ett jobb och så fick det bli. Det var inga märkvärdiga uppgifter, mina kompisar gjorde likadant. I ”ryggmärgen” satt fastnitat på oss 40-talister, gör rätt för dig!

Genom livet har jag aldrig varit arbetslös. Visserligen har jag arbetat med mycket och med olika saker allt har inte varit glamoröst. Jag har aldrig sökt ett jobb genom Arbetsförmedlingen.

Mitt i livet började jag att läsa i sju år, arbetade även då eftersom försörjningen krävde det. När jag räknade ihop åren jag arbetat får jag det till 51 år. Vad skall man säga om 51 år i arbetslivet. Slå det! Jag vet att inte är vi 40-taliser tärande i alla fall. Utan gnäll har vi jobbat, skatten har vi inte sett som en börda utan som en solidarisk handling dels till kommande generationen men även för den generation som varit innan. Vi är fostrade att inte leva på andra utan att klara oss själva och göra vad vi ska.

Pensionen är väl inte så stor som 51 år i arbetslivet har krävt. Men ”man får rätta munnen efter matsäcken”. 40-talisten från arbetarklassen har inte rest jorden runt. Vad dom andra 40-talisterna gjort vet jag inte.

Därför sårar det mig och de i min ålder som jämt och ständigt får höra av unga att vi är i vägen. När Per Nuder kallade oss för Köttberg vet jag många som inte röstade på sossarna efter det. Vi såg till att hans generation med flera, fick fri skola, tandvård och allt annat som skatten gått till för den kommande generationen. 

Vad vill jag nu säga med detta? Jo, att alla unga idag kommer att bli pensionärer en dag fast man kanske inte tror det. Vi 70 åringar har även vi varit unga och underbara. Men är Ni unga idag, var rädda om Er så blir Ni också pensionärer en dag.

I alla gamla kärringar och gubbar har det en gång funnits en ung flicka eller pojke. Unga och friska med kraft i arm och mod i barm.

Anette Isaksson