Jaha,
ska man vara kolonist nu?
2008 blev jag och min särbo med kolonilott. 300 kvm odlingsjord, och ett litet rart hus på 16 kvm. Litet hus, vitt med ljusblå knutar med rum för två sängar och en liten köksdel. Utan vatten inomhus, men vatten i kranen på lotten. Diska kan vi ju alltid göra på dörrtrappen. Ställ disken på översta trappsteget så soltorkar allt. Hm, gräsmattan är ju liten så den fixar vi med en el-klippare. Och världens underbaraste äppelträd…! Där kan min särbo sitta och titta på flygfän (hon kan inte skilja en fjäril från en bålgeting, men ändå. Hon gillar det – och att lösa korsord.) Alltså, vi slog till och blev koloniägare.
Min särbo går alltid upp klockan fyra på morgonen när det är ljust. Alltså sitter hon där under äppelträdet och lyssnar på fåglarna och tystnaden innan SL:s tunnelbana drar igång vid fem-snåret… Nåväl, jag drar mitt täcke omkring mig och gör henne sällskap under äppelträdet. Det är magiskt att sitta här mitt i storstan och upptäcka den nya dagen.
Jaså, nu är grannarna vakna? ”Har ni tänkt på att ni har för mycket av höstanemoner? Det är ogräs!” (Min särbos tanke: RÖR INTE MITT OGRÄS!!! Hon håller i alla fall tyst…)
”Borde ni inte gräva upp ”här-och-där” och börja odla?”
Nähä, vi har Plätten för att det är avkoppling. Inte ständig justering av vad som dyker upp ur jorden. Det är kul att upptäcka att de där rara tulpanerna har säkerligen sorken dragit med sig när han ändå var på gång. Dyker upp när man minst anar det. Och grannarna ska strunta i vårt odlande. Men kolonikultur är en form av ”stat-i-staten”, där alla ska få tycka och tänka för det är det som kallas för demokrati.
2008 blev jag och min särbo med kolonilott. 300 kvm odlingsjord, och ett litet rart hus på 16 kvm. Litet hus, vitt med ljusblå knutar med rum för två sängar och en liten köksdel. Utan vatten inomhus, men vatten i kranen på lotten. Diska kan vi ju alltid göra på dörrtrappen. Ställ disken på översta trappsteget så soltorkar allt. Hm, gräsmattan är ju liten så den fixar vi med en el-klippare. Och världens underbaraste äppelträd…! Där kan min särbo sitta och titta på flygfän (hon kan inte skilja en fjäril från en bålgeting, men ändå. Hon gillar det – och att lösa korsord.) Alltså, vi slog till och blev koloniägare.
Min särbo går alltid upp klockan fyra på morgonen när det är ljust. Alltså sitter hon där under äppelträdet och lyssnar på fåglarna och tystnaden innan SL:s tunnelbana drar igång vid fem-snåret… Nåväl, jag drar mitt täcke omkring mig och gör henne sällskap under äppelträdet. Det är magiskt att sitta här mitt i storstan och upptäcka den nya dagen.
Jaså, nu är grannarna vakna? ”Har ni tänkt på att ni har för mycket av höstanemoner? Det är ogräs!” (Min särbos tanke: RÖR INTE MITT OGRÄS!!! Hon håller i alla fall tyst…)
”Borde ni inte gräva upp ”här-och-där” och börja odla?”
Nähä, vi har Plätten för att det är avkoppling. Inte ständig justering av vad som dyker upp ur jorden. Det är kul att upptäcka att de där rara tulpanerna har säkerligen sorken dragit med sig när han ändå var på gång. Dyker upp när man minst anar det. Och grannarna ska strunta i vårt odlande. Men kolonikultur är en form av ”stat-i-staten”, där alla ska få tycka och tänka för det är det som kallas för demokrati.
Under en lång tid var det oroligt i koloniområdet och föreningen beslöt ta polis till ett möte för att informera om grannsamverkan. Det hela slutade med att alla uppmanades till att ta minst ett nattpass med ficklampa i högsta hugg. Vi kutade runt i området och det var lika lugnt som vanligt….
Vid midsommarafton ordnar alltid koloniföreningen med dans, lottförsäljning och fyrverkeri. Stämningen brukar vara hög! Ett rykte gick också om att Snoddas hade sjungit och spelat där en gång på 50-talet. Vad ska man tro? Ja, spelar det någon roll? Skratta åt det hjälper i alla fall.
CL
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar