Våren har kommit!

Våren har kommit till vårt kylslagna land! Äntligen! Idag är det pingstdagen. Tidigare var pingsten en lång helg, men nu har man ju som bekant tagit bort annandagen för att i stället ha 6 juni som helgdag. Sveriges nationaldag!

Har nyligen nyss firat min egen nationaldag, alltså 17 maj. Fira var väl att ta i då man som jag är bosatt i Sverige. Men med hjälp utav sociala medier kunde jag följa alla flaggbärande unga och gamla, skolorna med sina orkestrar som tågade genom gatorna. Vilken folkfest! Minns med vemod min egen uppväxt, nya kläder och skor dagen till ära. Min far pyntade min lilla flagga med björkkvistar i toppen. Efter 17 maj firandet på stan, gick man hem, åt tårta, sockerdricka och korv. När man blev lite äldre, blev sockerdrickan utbytt mot starkare dryck, och firandet fortsatte långt upp på småtimmarna. Nu har jag alltså firat med hjälp av datorn. När Nationalsången, Kongesangen och Det er Norge i rött (fel ö, men jag har inget O med /) vitt og blått spelades upp sjöng jag med för full hals. Min kära make fick stå ut med det.

Men nu är det alltså pingst. Jag sitter ute, njuter av solen och njuter av växtligheten. Allt som till synes varit dött, kommer upp igen med full kraft. Fascinerande! Kraften till liv är häpnadsväckande! Tanken går till en skapare. Inte så konstigt, det är ju pingst. I vårt sekulariserade samhälle, har de religiösa högtiderna förlorat sin kraft. Men pingst firas fortfarande, alltså 50 dagar efter påsk. Det var då lärjungarna fick missionsbefallningen, och på så sätt kyrkans födelse. Evangelium, det glada budskapet skulle förmedlas till alla. Ett budskap som är svårt att ta in med tanke på allt elände som finns. Men idag skall jag glädjas över nytt liv, knopparna på pionerna, de underbart vackra blommorna på kvitten busken. Klungan med förgätmigej, som lyser i himmelsblått, alla nyanser av grönt. Fältet med maskrosor med sin intensiva gula färg, vem bestämde att det var ogräs?

LL