En flykting

Ungefär 50 miljoner människor världen över befinner sig idag på flykt. Vi ser dem dagligen i tidningar och TV, en enorm katastrof, omöjlig att begripa. Då tänker jag på en enda av dem.

Vi träffades på ett värdshus i Luang Nam Tha i norra Laos. Han kom haltande fram till mitt bord och frågade artigt om han fick störa en stund. Jag tackade gärna ja till en stunds sällskap. På knagglig engelska började han berätta.

─ Jag heter Rom. Jag är från Kina. Mitt första utländska språk är japanska. Myndigheterna vill att man ska lära sig det, det är bra för utlandsaffärerna. Engelska kan vara farligt, man kan lära sig något som inte är bra att veta, få kontakter. Den engelska jag kan har jag lärt mig på egen hand. Efter språkstudier på universitet blev han militär och tjänstgjorde i Tibet. 

Jag talade om min egen resa genom Kina. Hans kinesiska accent lät så sorgsen på engelska, när jag nämnde Chengdu såg jag tårar i hans ögon.
─ Vi hade en flygbas där, staden blev som min andra hemstad. Jag längtar mycket dit.

─ Men vad gör du då här, undrade jag?
Jo. Under en längre ledighet besökte han en stad i södra Kina. Där fanns en av dessa usla statliga fabriker som privatiserats och gjort konkurs. De arbetslösa lovades understöd men fick inga pengar. Just när Rom var där hölls en demonstration. Demonstranterna slogs ned av militärer, klädda i polisuniform. Rom deltog inte i protesterna men såg allt. Någon såg honom. När han kom tillbaka till sitt förband blev han genast arresterad.

I fem år satt han i fängelse. Fick ingen hjälp för sina sjuka njurar, förklarades däremot sinnessjuk. Han förstod att han aldrig skulle tillåtas bli en fullvärdig medborgare i sitt land igen. Så fort han blev frisläppt begav han sig mot Laos. Tillsammans med en "guide" gick han över gränsen, genom skogen hit. I mörkret mötte de en flock elefanter och fick rädda sig ut i ett träsk där han blev ormbiten i benet. Det var därför han haltade.  Värdshusvärden gömde honom, nu måste han vidare. Men hur?

─ Du förstår, Kina är ett slutet land, internet är censurerat och det är inte lätt att få reda på vad som är sant om världen utanför.

 Hans plan var att ta sig över Mekongfloden till Thailand. Jag berättade det lilla jag visste om gränsområdet.

─ Vid den vägen har militären en kontroll. Där nere går en färja, fast kanske inte så här års.
Nästa dag var han borta. En ensam människa på flykt. En av 50 miljoner.

AP