EKSJÖ, en morgon i maj.

Vaknar vid femtiden på morgonen och undrar vad som står på. Hör ett skärande högt ljud.

När jag sätter mig upp i sängen, så ser jag att lille Zakarias som är fem år, sitter precis intill mig och spelar eller blåser för fullt på sitt munspel. Oj, oj,oj, vilken morgonmusik! Det finns ingen chans att sova här inte!

Jag kryper ner under täcket igen och känner hur skönt och varm det är. Det är gott om tid tills jag ska väcka Sebastian. Då ska vi äta frukost ihop och sen följa med honom till skolan. Han går i andra klass nu, och har blivit en mycket bestämd och medveten grabb.

Jag hör hur Zakarias spelar och ömsom sjunger. Vilken ljuvlig väckning. En av livets goda karameller.

Det känns gott i mormorhjärtat.

Förstår att han pockar på att få uppmärksamhet för att kunna väcka sin gamla mormor som ligger och sover så länge!

När han märker att jag är vaken, så kryper han ner under täcket och vi ligger där länge och spelar, sjunger och busar. Klockan ringer vid halv sju och då har vi hunnit med att sova en stund också. Sebastian står i dörröppningen och vill också krypa ner till oss en stund, och det gör han. Jag tänker att de är så ljuvliga och söta, när vi är själva. Men sen när alla kompisar kommer och kompistrycket är på då är det riktiga tuffingar. Livets olika roller är så intressanta.

Efter en stund går vi upp och fixar morgonbestyren. Jag vill ha gröt och grabbarna vill ha fil, flingor och rostat bröd. Det blir en mix av lite gnabb och diskussioner runt klädvalen och tandborstningen, men sen rullar det vidare.

Innan vi följer med Sebastian till skolan, så går vi igenom hans läsläxa igen. Det går ännu bättre idag. Han blir jätteglad! Zakarias blir lite sur och tvär, för att inte han kan läsa. Det blir bättre när jag förklarar att det kunde inte Sebastian heller när han var fem år. Han vill ändå att vi ska träna under dagen. Men först har han en tid hos tandläkaren och dit vill han inte! Han är inte på sitt allra bästa humör. Det verkar gå bättre med tandläkaren om han får ta med sig sin favorittraktor. En stor traktor, som han knappt orkar att bära själv. Visst,visst, det blir nog bra!

Nu är vi i alla fall på väg till skolan och har morgonpasset klart.

Innan vi skiljs åt vid skolan, så påminner Sebastian mig om att vi ska åka till sjukhuset på eftermiddagen och besöka mamma. Jag berättar att nu är det snart en vecka sedan som mamma opererade sig, så hon mår säkert ännu bättre idag. Om en vecka får hon komma hem igen. De hade båda suttit igår kväll och ritat jättefina teckningar, som de skulle ha med sig till henne.

Vi kramar om varandra och bestämmer att ses utanför efter skoldagen.

Zakarias, traktorn och jag åker vidare till tandläkaren, som ligger intill stora torget, mitt emot kyrkan.

Vi ska vara där halv nio, så vi har en kvart på oss. Vi kan ta det lugnt

B.A.