In med packningen i bilen, inte särdeles mycket den här gången. Med nya sommardäck är ljudet acceptabelt. Trafiken flyter lugnt till Södertälje. Tankar bilen. Fortsätter sen på en smalare väg för vidare färd till Nynäshamn och färjan till Gotland. Sorundavägen är en kurvig, smal och inte allför kul väg när man möter lastbilar. Men peppar peppar. Än har jag inte varit med om någon incident.
Ganska många bilar väntar redan på kajen. Bilar med rallybilar på släp. Det ska visst vara ett Gotland Runt rally eller nåt i den stilen. Jag kunde urskilja dialekter från Västmanland och några andra platser. Jag tänker att det måste kosta mycket pengar att ta över dessa ekipage. Min egen biljett och bilen är inte speciellt billig precis.
För en gång skull hade jag kaffetermos med mej. Mmm vad det skulle smaka gott att duka upp! Jag slog mej ner i en soffa. Hur gör man valet av sittplatser? Någon registrering sker nog med vindens hastighet i hjärnan. Bredvid mej satt en ensam späd kvinna i min ålder, utsläppt hår, inte grått, kanske hon färgar det. Men jag vet att det finns människor vars hårfärg bara blir mörkare med åren men aldrig grått.
Möten, så fascinerande. Kanske något förutbestämt? Lärande. De drygt tre timmar båtresan tar över Östersjön till Visby, satt vi och pratade med varann oavbrutet. Om litteratur, hon var en skrivande människa. Filmer som vi sett, om föräldrar och barn. Anledningar om varför hon vill tillbringa mycket tid på ön. Hur livet skiftar. Livets alla nycker.
Vi sa hej då till varann när båten anlöpte hamn. Vi kommer nog aldrig att ses igen. Men så mycket dessa prattimmar gav.
Renée Norrby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar