För länge sedan var det två små barn, Eric och Anna, som var på besök hos sin mormor på landet. En dag fick mormor en idé. De skulle besöka trollens berg tillsammans. Vädret var bra, solen sken. Så hon frågade barnen.
- Skall vi ta en promenad till trollens berg.
Eric och Anna blev glada, då de tyckte om att gå i skogen, särskilt att klättra i berg.
Det var inte så långt till berget, men det var ett högt berg, så det tog ganska lång tid att gå uppför. Men det var en annan sak, bergsklipporna liknade varandra. Så det var lätt att gå fel. Klippavsatserna var många och farliga. När man väl kommit upp var det en fantastisk utsikt. De kunde se långt bort till andra sidan av havsviken. Ja, de kunde nästan se till den lilla staden, där de själv bodde.
De hade tur eftersom de kom rätt på den stora ravinen där trollen bodde. Det var mitt på dagen, och trollen sov nu, då de inte tyckte om solljus. Det var tur för trollen var mycket ilskna av sig. De gillade inte människor, och speciellt gillade de inte små barn.
Eric som var en nyfiken pojke, gick ner i ravinen för att titta efter trollen. Han fånga den glimt av en stor dörr, som trollen använde för att gå ut och in mitt i nätterna. Hans mormor var mycket rädd att trollen skulle vakna av allt oväsen som barnen orsakade. Men det gjorde trollen inte.
När mormor och barnen stod upp på berget kunde de känna hur berget skakade av trollens snarkningar. Barnen frågade om mormor hade sett trollen någon gång.
- Nej, sa hon, därför att hon inte vågat att gå upp på berget på natten. Men hon hade hört talas om trollens danser på bergsplatån på nätterna.
- Det är bäst att vi går hem nu, sa mormor.
Hon var hela tiden rädd att trollen skulle vakna. De gick sakta hemåt. Barnen tänkte på om det verkligen bodde troll i berget.
Fast det som en mormor berättar måste alltid vara sant, eller hur?
A.K.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar